Nystart

Jag har så sakteliga börjat bli sugen på att börja skriva lite igen så nu kommer jag köra igång lite med det här.  Håll utkik för snart smäller jag ut ett rykande färskt inlägg om vad som jag kommer företa mig med resterande del av 2016. Vi ses snart igen! //Da Chimneyman

 

Standard

Guess who’s back..

Idag var en grym lördag med vinst för grabbarna i laget jag tränar. Vi spelade matchen mot IBF Örebro och lyckades ta hem segern med 8-4 till slut. Stabilt och bra spel med många bra prestationer. Nu blir det vila inför morgondagen. Sov skönt för det ska jag! //Chimneyman

IMG_7466.PNG

IMG_7465.JPG

Standard

Jotunheimen!

Ojojoj vilken upplevelse jag och min kära Emil precis kommit hem från i Jotunheimen. Från nu är jag helt såld på äventyr i bergen även utan mina grymma skidlaggar. Ska försöka att beskriva vår grymma upplevelse på bästa sätt inom ett par dagar för detta gott folk placerar sig högt på min “topptiolista” i livet än så länge så vi hörs inom kort..

/Anja

InteBakåtBaraFramåtIngaProblemFantastiskt!!

20130811-162057.jpg

Standard

Det började såhär..

För drygt tre år sen så var det dags att bara ta en årscheck på att jag klarade 6 km slingan runt oset här hemma i Örebro där enda kravet jag hade var att jogga hela vägen utan paus. Döm av min förvåning då jag fick stanna två ggr och redan då i “Freddans värld” så var det en katastrof så jag slutade helt enkelt att jogga efter andra stoppet och började frustrerad och rasande på mig själv med att gå resten. Jag var i mitt livs mest hemskaste form och när jag fått hem fläskakroppen och ställer mig på vågen (vilket jag inte gör ofta) så fick jag dn smärre chock då den visade 89 mestadels fläskiga kg. Där och då eller iaf de närmsta dagarna så bestämde jag mig att det fick räcka med sötebrödsdagarna nu eller dem skulle iaf blandas upp och spädas ut med en dos rörelse i form av TRÄNING igen. Jag hade och har aldrig haft nån vidare lust eller tyckt det vart bra att banta eller gå på nån mirakel diet utan jag bestämde mig för att såklart minska lite på det goda (som tråkigt nog alltid måste innebära det onda i nån form) och istället se till att leva efter devisen intag efter rörelse. Den första tiden med att få igång det igenbäckade maskineriet var ingen rolig resa utan var en riktigt tuff smäll för psyket, då huvet ville så mkt mer än vad kroppen ville. Men målet var fastspikat i huvet i att jag skulle komma i form och inget annat. Vikten bestämde jag mig för att helt strunta i och dem två följande åren kan jag stolt erkänna att jag inte stog på vågen EN enda gång. Nu när jag är inne på mitt fjärde år i min träning så tror jag stenhårt på att det som sett till att jag fortfarande tränar är att jag valde kvar det goda, om än i mindre doser.

Efter första tiden på typ fyra veckor som var vansinnigt jobbiga psykiskt så började nåt som går att ta på komma tillbaka iaf och jag kunde börja sätta ribban något högre än att ta mig runt bara. Minnet sviker mig lite här faktiskt hur jag växte och blev bättre mellan det att jag var rörlig tills det att jag började leta nya äventyr hela tiden. Just att tankarna började snurra på en massa äventyr rätt snart tror jag också bidrog mkt till att jag tränar än idag (äventyrslusten är starkare än nånsin). Den tredje och sista anledningen till att jag fortfarande håller på och tycker denna jobbiga påfrestning är kul är att jag såg till att skaffa mig en massa olika vänner att göra dessa äventyr med. När den ena inte kunde så var det alltid nån annan som var på och kommer man överens med en vän om ett pass så är det mkt svårare att backa ur (tycker jag iaf), sen att det dessutom var och är så mkt roligare att klara dessa äventyr med är ju bara en bonus. Som ni säkert lagt märke till också så förstärker jag ALLT jag gör (som att det mesta jag gör är äventyr då det många ggr är ett simpelt löppass) men det har gjort att vi alltid fått det att kännas lite speciellt och inte bara att ja nu har jag gjort 10 km igen för hur jäkla kul är det egentligen?! Man får liksom aldrig roligare än man gör sig och det är jag stenhård på. Detta smittar såklart av sig mer (och i sanningens namn mindre) på mina vänner jag gör detta med men ett bra exempel på en jag fått in i samma tänk är BerlinarFred som idag söker äventyr mer än nånsin. Det här med äventyren började skapas nere i Italien eller mer exakt i Cervinia där vi åkte skidor ett år jag och en del av mina grymmaste vänner. Där märkte jag hur mkt vi kunde få fram i tigger och hur stort allt var som vi gjorde och vi bara bredde på mer för var kväll och tillslut så nämde min finfina (Örebros tjurigaste) vän Tombalabomba den numera klassiska frasen att man vill ju inte missa äventyren och bara sitta och lyssna på allt överdrivet tugg om detta. Dvs att vi hade skapat grym dynamik trots att det kanske inte var så speciellt och det är ju fantastiskt!!

Nu börjar skrivkrampen falla på men jag livar att återkomma snart med ännu mer smaskigheter om min resa mot bättre form och rikligare rustad av grymt roliga träningsäventyr jag gjort med mina vänner,det knäppa är att det är ju ni som läser detta trams men det här är min infallsvinkel på det hela och det i sig är ju så sjukt spännande så det finns inte, för vem vill inte veta vad som egentligen rör sig i Anja’s huvud!!

Må så gott tills nästa gång..

DetBlirAldrigMerSpännandeÄnViGörDet!!

20130708-204302.jpg

Standard

Så blev det 15 grymma & ännu varmare km!

Så skön dag det blev med först skjutsa vår son Isac Magic nr#7 till “Stadium sports camp” i Norrköping (lite jobbigt att han klarar sig själv utan mamma & pappa men han är så värd det). Vi hoppas han får en vecka att minnas länge och jag väntar spänt på att få höra om veckan nästa lördag då vi hämtar upp han och åker till Mellbystrand för en veckas träningscamp med grym sandlöpning (jaja lite semester blir det nog oxå). Efter vi lämnat Isac så åkte vi hemåt med två korta stopp där Hjortkvarns glasskiosk var det första och det var helt ok med jumbostruten där med smaskig grädde och fyra kulor glass. Efter glassstoppet så blev det ett “pitstop” i Svennevad där frun och barn doppade sina arma kroppar iaf medans jag låg på land och tjura. 😉 Sen bar det av hemåt med vetskapen om att jag återigen dragit igång navet på rull gällande träning och dör Berlinarn såklart sa ja utan betänketid av värde. Ska ärligt erkänna att som jag våndades inför passet verkligen som skulle ske kl åtta i tokvärmen vi hade idag. Låg och smådrog mig till tio i åtta tills jag insåg att det inte blir lättare så sagt och gjort så åkte kompressionstajten på och likaså dem höga kompressionsstrumporna som kunde hjälpa idag tänkte jag. Lunkade över till BerlinarFred som bor nån hundring bort bara och blev inte ett dugg mer sugen och väl framme så visade det sig Berlinarn kände detsamma. Men av erfarenhet så vet jag nuförtiden hur jag fungerar och det är då på det viset att jag alltid hittills kommit igång hur seg jag än vart, det brukar ta mellan 3-7 km för att få maskineriet att börja tugga och idag tog det väl kanske 5 km ca. Rundan vi körde var en vi kallar “Å-rundan” och innebär att vi kör så nära Svartån som möjligt efter ena sidan och likadant när vi vänder tillbaka åt andra hållet. Det är verkligen en annorlunda men grymt fin och härlig runda som leder oss från två utsidor av Örebro och två gånger in i hjärtat av vår fina stad (kring slottet). Rundan kan vara upp till som mest 25 km för att kunna vända tillbaka men vi skar ned den till 15 km idag, vilket räckte gott i värmen idag. Passet som sådant blev för både mig och Berlinarn grymt nyttigt på olika sätt där Berlinarn fick jobbba stenhårt ned huvet idag och jag hade tre avslutande km som jag körde rätt hårt (tror dem snittade 3.30-3.45) vilket känns grymt bra. Väl tillbaka his Berlinmannens kråkslott så bjöd hans eminenta fru oss på en fantastisk smoothie med smak av lokala strawberries. Lite styrka blev det som avslutning innan mina två barn på hemmaplan kom över och drog med pappsen hem till vår egen hemmaborg. Grym dag verkligen med facit rättat och nästa gång jag knappar här så tror jag jag ska försöka beskriva resan jag gjort från tre år bakåt i tiden tills dags datum för att kanske försöka inspirera dig till att anamma nåt av det jag gjort men framförallt inspirera till att fortsätta din träning för ibland är och går det tungt!

Må så gott tills dess..
/Anja

#ÖvningGerFärdighetSåÄrDetBara!!

20130707-235432.jpg

Standard

Uppdrag Jotunheimen!

Så är det nya tältet uppsatt och klart och det gick smidigt utan beskrivning, vilket var skönt. Tältet är ett McKinley Manitu 4 och är smidigt verkligen. Tanken finns på att prova lite köksvanor antingen ikväll lr imorgon kväll förhoppningsvis. Bra att börja få koll på läget då jag valde “Freddan vägen” även när vi ska ut på vandring (dvs inget fjant utan på det hårda direkt), men är vi bara förberedda på ett bra sätt så kommer det bli grymt och bara tanken på allt ögongodis vi kommer ställas inför känns helt fantastiskt. Sen att jag inte vet vägen dit ännu det stressar mig inte ett dugg utan det kommer te sig bra som alltid. 😉 Sen kan vi få oväntat tillskott i vandringssällskapet i form av min äldsta son Isac och det skulle glädja nåt enormt att få ge även han denna förmodade helt galet underbara reseupplevelse. Några funderingar har finns som vore mer än tacksamt att få svar på..
Bra lätta (viktmässigt) och goda mattips?
Hur mkt räcker en liten gasolflaska (750 ml)?
Vill släpa på så lite det går då det mesta kommer bäras av undertecknad!

Varma & soliga kramar..
/Anja

20130706-171545.jpg

Standard